.

Om jag hade vetat hur det skulle kännas i maggropen när jag körde från Umeå till Brån då hade jag nog stannat kvar i Umeå. Men jag tyckte ändå synd om Kill-roy som var ensam hemma. När jag hade kört halva vägen och bara såg två meter framför mig så undrar man ju om man är riktigt klok som är ute i det här vädret. Men samtidigt så hade jag ju lika långt hem som till Umeå.
När jag väl kom till Brån för att svänga av på lillvägen så var den nästa helt igen drevad. Men det gick ändå rätt bra men sen satt jag fast. Kanske var man feg på gasen eller så skulle man aldrig ha kört!
Lätt att vara efterklok.
Jag känner inte så många i byn, men ska man känna någon så ska man känna nån med en traktor och det gör jag faktisk :) Så min snälla granne (som dessutom fyllde år idag) drog loss mig.
Tusen tusen tack! Jag ska köpa honom en fin present och gå över med i veckan.
Bilen är kvar hos grannen så efter att ha pulsat hem i snön och släppt in Kill så känns det skönt att vara hemma.
Sitter nu men varm choklad, Kill ligger på mina fötter, jag hör brasan knastra och vinden vina.
Jag älskar min trygga vrå.