.

Idag kom Malin ut till oss. Vi har haft en skön och mysig dag med en massa surr och en (långsam) promenad ner till älven och kolla på djuren och sen var vi och spanade in hallon stället. Inga hallon än men om två veckor då lär jag säkert kunna plocka. Min första jordgubbe i landet hade börjat bli röd, men tror ni inte att en fågel hade hunnit va där och picka. Måste BARA MÅSTE fara och köpa en nät som skyddar dem. Det får bli mitt uppdrag för i morgon! Tack snälla Malin för två fina dagar. Det känns skönt att det inte är allt för länge tills vi ses igen. Puss och kram

 

 Idag har jag haft en mysig eftermiddag men fina Malin, det blev såklart en massa surr, men också en god tekopp och senare i kväll även en god middag. Så härligt att få sitta och mysa på uteservering nästan hela tiden, men när det blev dags för middag flyttade vi in för då kom regnet. Vi hade såklart hoppas på att lilleman hade kommit så att Malin hade hunnit se honom innan hon åker tillbaka. Men det blev bra ändå för nu när man går på övertid måste man ju fylla dagarna roliga saker så att tiden går lite snabbare och vad passar då inte bättre än fint sällskap av en fin vän, fint väder och god mat. Det är ju toppen!

 

 

 

Idag har jag gjot mitt bästa för att inte göra någonting, ändå fick jag en hel del gjort :)

Magen är sprängfull med bebis.

Medan jag har tagit det lugnt inne så har Gubben jobbat på ute, Men med grannens "leksak" så verkar kan kunna jobba på hur länge som helst. Lär nog inte se honom på några timmar till!

 

 

I går gick tiden ut så nu går vi på övertid!

Närsom helst får du komma nu lilleman vi är mer redo än någonsin.

Jaha då har jag snart gått mina 40 veckor, på måndag går tiden ut. Gud vad jag längtar efter lilleman, nu känner jag mig färdig och är peppad inför förlossningen. De flesta kanske känner för att hålla sig på hemma plan de sista tiden. Vi åker 25 mil hemifrån och 15 min till närmaste BB. Men vi är inte oroliga folk föder ju barn här också. Bilen är packad med BB väskan och babyskydd, plus all annan packning som man ska ha när man ska vara borta. Och lilla Kill-roy förstås. Så bilen var över full när vi for. Nu har vi ändå inte med oss någon barnvagn som vi sen kommer att dra fram och tillbaka. Det blir nog bra att få låna Svärföräldrarnas takbox :)

Fina Lilla Mamma ställde sig och bakade bullar till mig idag! Nog skämmer hon allt bort mig lite. Det blir bra med en massa fika i frysen, om nu lilleman vill ta och komma ut någon gång. För då vill vi ju ha en hel hög med vänner och familj som hälsar på och då behövs det ju go´fika :)

Hej! Jag lever och ingen bebis har kommit än, tyvärr!

Men vi har haft mycket att stå i. Huset är nu nästan helt färdigt. Efter många dagar med rivning, målning, tilläggsisolering och brädfodring. Vi har haft jättetur med vädret och säkert fått några nya fräknar. Mina föräldrar och svärföräldrar har varit här och hjälp till, så mången heder och tack för er, samt Robban och Ted och mina syskon.  Utan er hade det kanske gått, men det hade tagit sjukt lång tid och varit mycket tråkigare!

Tack!

Men nu lilleman nu kan du få komma.

 

 

 

 

 

 

Förra veckan började ett nytt projekt i huset. J och några kompisar rev den gamla panelen och nu i veckan ska den nya upp. Idag kom allt material så jag och J ska nu måla alla brädor innan våra föräldrar i helgen kommer och hjälper oss att tilläggsisolera och sätta ny panel.

Höjdpunkten idag för J var att låna grannens lilla traktor, "en sån här skulle man ju ha Elin"

Broder kom förbi på middag och hjälpte oss att måla, först 50 avklarade.

 

I lördags fick vi vara med och se kärlek på högsta nivå, O och A blev man och hustru.

 

När jag går min runda med Kill-Roy längst ängskanten så tänker jag att jag hoppas att jag aldrig blir hemma blind. Här är så otroligt vackert! Tänk att få leva min dröm om ett liv på landet. Min dagliga rund, som jag ibland går mer än en gång ligger precis bakom huset. Igår balade fårgrannen sitt hö.

Idag när jag satt i trädgårdslandet och rensade ogräs som kom en bil körade in på vår gård. Karln undrade om vägen till en an av våra grannar. Efter att jag beskrivit vägen så sa han: -”Jag ser att du blivit välsignad” och tittade på min och magen med världens varmaste leende. Jag blev så paff och plötsligt var han på väg, men jag fick ur mig ett  ”Tack” iaf. Sen satt jag där i landet jordig från topp till tå med ett stort leende på läpparna och kände mig som ”Ur-modern själv”. De var bland den finaste kommentar jag fått, den träffade mig rakt i hjärtat.

 

För det är helt otroligt att får vara gravid! För oss var det två långa år med flera undersökningar och prover innan ett litet ägg tillslut fastnade helt av sig själv. Man föds och man dör och någonstans där emellan så får man barn. Så ser det iaf ut för de flesta. Men vi upptäcka att resan dit kan va mycket längre än man tror och att resan att bli med barn ser olika ut. En del blir gravida direkt, en del får försöka länge, en del får hjälp, en del adopterar och en del vill inte ha några barn.  Men det är långt ifrån alla som kan få barn. Vi var ofrivilligt barnlösa i två år.

 

Men så sitter jag nu här höggravid och så otroligt lycklig och tacksam för att få vara gravid och att ha fått chansen/turen att kunna bära på mitt barn i snart 9 månader. Nu är jag peppad för förlossningen och att få se min lilleman.

 

( En liten parentes bara, till er som läser det här och försöker att bli med barn just nu och ha försökt ett tag.  Jag fick hela tiden höra från vänner och familj och en del sjukhuspersonal att –”men tänk inte på det, då ska du se att det går”(såklart ville de bara väl) frågan man ställer sig är, men hur enkelt är det? Inte alls enkelt! Det min kloka psykolog sa ”det gör inget att du tänker på det” För det kommer att gå ändå, och en del av stressen släppte. Ska man tänka att inte tänka på det så blir det en stress i sig. Jag kan lova er att jag tänkte på det hela tiden och det gick ändå! )

Kram