.

Idag när jag satt i trädgårdslandet och rensade ogräs som kom en bil körade in på vår gård. Karln undrade om vägen till en an av våra grannar. Efter att jag beskrivit vägen så sa han: -”Jag ser att du blivit välsignad” och tittade på min och magen med världens varmaste leende. Jag blev så paff och plötsligt var han på väg, men jag fick ur mig ett  ”Tack” iaf. Sen satt jag där i landet jordig från topp till tå med ett stort leende på läpparna och kände mig som ”Ur-modern själv”. De var bland den finaste kommentar jag fått, den träffade mig rakt i hjärtat.

För det är helt otroligt att får vara gravid! För oss var det två långa år med flera undersökningar och prover innan ett litet ägg tillslut fastnade helt av sig själv. Man föds och man dör och någonstans där emellan så får man barn. Så ser det iaf ut för de flesta. Men vi upptäcka att resan dit kan va mycket längre än man tror och att resan att bli med barn ser olika ut. En del blir gravida direkt, en del får försöka länge, en del får hjälp, en del adopterar och en del vill inte ha några barn.  Men det är långt ifrån alla som kan få barn. Vi var ofrivilligt barnlösa i två år.

Men så sitter jag nu här höggravid och så otroligt lycklig och tacksam för att få vara gravid och att ha fått chansen/turen att kunna bära på mitt barn i snart 9 månader. Nu är jag peppad för förlossningen och att få se min lilleman.

( En liten parentes bara, till er som läser det här och försöker att bli med barn just nu och ha försökt ett tag.  Jag fick hela tiden höra från vänner och familj och en del sjukhuspersonal att –”men tänk inte på det, då ska du se att det går”(såklart ville de bara väl) frågan man ställer sig är, men hur enkelt är det? Inte alls enkelt! Det min kloka psykolog sa ”det gör inget att du tänker på det” För det kommer att gå ändå, och en del av stressen släppte. Ska man tänka att inte tänka på det så blir det en stress i sig. Jag kan lova er att jag tänkte på det hela tiden och det gick ändå! )

Kram